Prioriteringar i livet...

Jag brukar säga att "Tid är det enda vi har gott om..." Som de flesta vuxna så lär jag inte som jag lever. På jobbet rusar tiden snabbt och jag jobbar häcken av mig - för vad? För att jag ska kunna slå mig för bröstet och skryta om hur duktig jag är? Det känns bättre just för stunden, men i det långa loppet undrar jag om det inte är dags att lägga om stilen lite. Finns det alls några fördelar med att vara så slut i huvudet efter jobbet att minsta lilla motgång blir svår att hantera? Att inte ta tid med barnen utan bara stressa från den ena aktiviteten till den andra? Att få höra från barnen att de tycker att jag är borta jättemycket? Jag behöver omgående sätta ned foten och ändra på mina prioriteringar för att kunna påverka barnens bild av mig positivt den dagen jag inte finns längre... Ska börja redan nu med att gå och titta på en show som småtjejerna har tränat på :)